oxymoron

Se även Oxymoron.

Svenska

Substantiv

Böjningar av oxymoron	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	oxymoron	oxymoronen	oxymoroner	oxymoronerna
Genitiv	oxymorons	oxymoronens	oxymoroners	oxymoronernas

oxymoron

1. (lingvistik, retorik) stilfigur som består av två ord vars betydelser ensamma motsäger varandra men tillsammans har en meningsfull innebörd

   Exempel på oxymoroner: "talande tystnad", "jätteliten", "skitgod", "fulsnygg", "bitterljuv", "nutidshistoria", "organiserat kaos", "levande död", "nygammal", ’pojkflicka’, ’manboy’

   Jämför: självmotsägelse, paradox

   Hyperonymer: stilfigur

   Etymologi: Av klassisk grekiska ὀξύμωρον, som är en sammansättning av ὀξύς (oxys) "skarpsinnigt" och μωρός (moros) "dumt, enfaldigt". På så sätt är ordet "oxymoron" självt en oxymoron och därmed ett autologiskt ord.

Översättningar

självmotsägelse

• engelska: oxymoron ^(en)
• franska: oxymoron ^(fr) m
• italienska: ossimoro ^(it) m
• katalanska: oxímoron ^(ca) m
• polska: oksymoron ^(pl) m, antylogia ^(pl) f, epitet sprzeczny m
• rumänska: oximoron ^(ro) n
• spanska: oxímoron ^(es) m
• tyska: Oxymoron ^(de) n

Engelska

Substantiv

Böjningar av oxymoron	Singular	Plural
Nominativ	oxymoron	oxymorons
Genitiv	oxymoron's	oxymorons'

oxymoron

1. (lingvistik, retorik) oxymoron

Franska

Substantiv

Böjningar av oxymoron	Singular	Plural
Maskulinum	oxymoron	oxymorons

oxymoron m

• uttal: ɔk.si.mɔ.ʁɔ̃

1. (lingvistik, retorik) oxymoron

   Varianter: oxymore

   Antonymer: pléonasme