omprövning

Svenska

Substantiv

Böjningar av omprövning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	omprövning	omprövningen	omprövningar	omprövningarna
Genitiv	omprövnings	omprövningens	omprövningars	omprövningarnas

omprövning

1. (juridik) i Sverige och Finland, en form av ändringssökande i vilken en myndighet prövar sitt eget beslut på nytt utan att ärendet behandlas av en domstol

Översättningar

ändringssökande i vilken en myndighet prövar sitt eget beslut på nytt

• finska: oikaisu ^(fi)
• tyska: Nachprüfung f, Überprüfung ^(de) f, Revision ^(de) f