ockultation

Svenska

Substantiv

Böjningar av ockultation	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ockultation	ockultationen
Genitiv	ockultations	ockultationens

ockultation u

1. (astronomi) det att en himlakropp döljs av en annan himlakropp som passerar mellan den och betraktaren

   Jämför: månförmörkelse, solförmörkelse

   Etymologi: Av latinska occultātiō (”döljande”).