obligo

Svenska

Verb

obligo

1. (juridik) juridisk term som med tillägget utan eller in används för att hålla avtal öppna för eventuella omständigheter som skulle kunna påverka en slutgiltig överenskommelse.
2. tvinga, obligera
3. förutsättningar

Etymologi: Lånat från latinets obligatio, från verbet obligō ("knyta ihop, bandagera").