muntrande

Svenska

Adjektiv

muntrande

1. presensparticip av muntra

   1875: Uppfinningarnas bok, Otto Wilhelm Ålund:

   Samma inre öfverensstämmelse, som råder mellan de drycker, hvilka af menniskan befunnits lifvande och muntrande, visar sig äfven mellan de medel hon begagnar för att lugna sinnet och låta själen försjunka i angenäma drömmar.