motortrafikled

Svenska

Substantiv

Böjningar av motortrafikled	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	motortrafikled	motortrafikleden	motortrafikleder	motortrafiklederna
Genitiv	motortrafikleds	motortrafikledens	motortrafikleders	motortrafikledernas

motortrafikled

1. (transport) väg med mötesfria körbanor, (ofta) planskilda korsningar och endast (tillåten) trafik med motorfordon som kan uppnå föreskriven minimihastighet

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1967.

   Jämför: autostrada, motorväg, landsväg, huvudled

Översättningar

(transport) väg med mötesfria körbanor

• finska: moottoriliikennetie ^(fi)
• turkiska: motorlu taşıt yolu, ekspres yol ^(tr)
• tyska: Schnellstraße ^(de) f