mingel

Svenska

Substantiv

Böjningar av mingel	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mingel	minglet
Genitiv	mingels	minglets

mingel n

1. tillfälle då människor träffas och blandar sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med dem

   Etymologi: Ordet är ett lån från engelskan där mingle betyder blanda sig eller umgås med.

   Besläktade ord: mingla

   Sammansättningar: glöggmingel

Översättningar

tillfälle då människor träffas och blandar sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med dem

• engelska: reception ^(en)
• ryska: фурше́т ^(ru) m
• tyska: Cocktailparty ^(de) f