melken

Bokmål

Substantiv

melken

1. böjningsform av melk

Tyska

Verb

Konjugation för melken  Hjälpverb: haben
Infinitiv		melken
Presensparticip		melkend
Perfektparticip		gemolken gemelkt
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich melke	du melkst	er, sie, es melkt
	Plural	wir melken	ihr melkt	sie melken
Preteritum	Singular	ich melkte molk	du melktest	er, sie, es melkte molk
	Plural	wir melkten molken	ihr melktet	sie melkten molken
Imperativ
Singular		-	melke !	-
Plural		-	melkt !	melken Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich melke	du melkest	er, sie, es melke
	Plural	wir melken	ihr melket	sie melken
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich melkte	du melktest	er, sie, es melkte
	Plural	wir melkten	ihr melktet	sie melkten

melken

• uttal: ˈmɛlkn̩ⓘ
• uttal: ˈmɛlkŋ̩ⓘ

1. mjölka