Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av melankoli  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolin, åld. melankolien
Genitiv melankolis melankolins, åld. melankoliens

melankoli

  1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet
  2. (försvagad betydelse) svårmodig (och ibland lustblandad) sinnesstämning
 
Etymologi: I svenskan sedan 1557. Via latinska melancholia av grekiska μελαγχολία (melancholia), av μέλας, (melas, "svart"), och χολή, (chole, "galla"); genom det senare besläktat med kolera, kolerisk.
Besläktade ord: melankoliker, melankolisk

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av melankoli  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankolier melankoliene
Genitiv melankolis melankoliens melankoliers melankolienes

melankoli

  1. melankoli
    Synonymer: tungsinn, svartsyn
    Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

Substantiv

redigera
Böjningar av melankoli  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankolier melankolierne
Genitiv melankolis melankoliens melankoliers melankoliernes

melankoli

  1. melankoli
    Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av melankoli  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ melankoli melankolien melankoliar melankoliane

melankoli

  1. melankoli
    Synonymer: tungsinn, svartsyn
    Besläktade ord: melankolsk, melankolikar