mandolin

Svenska

Substantiv

Böjningar av mandolin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mandolin	mandolinen	mandoliner	mandolinerna
Genitiv	mandolins	mandolinens	mandoliners	mandolinernas

mandolin

1. ett stränginstrument liknande luta

   1906 Wilhelm Granath: Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget Tack! svarade Fridolf och stämde sin mandolin samt gjorde sig i ordning att sjunga.

   Se även tesaurus: Tonverktyg

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1769. Av franska mandoline, från italienska mandolino, till mandola jämte mandora, väl ombildat av italienska pandora, pandura - fornfranska pandore, ytterst av grekiska pandoura.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: mandolin ^(no)
• danska: mandolin ^(da)
• engelska: mandolin ^(en)
• finska: mandoliini ^(fi)
• franska: mandoline ^(fr) f
• italienska: mandolino ^(it) m
• jiddisch: מאַנדאָלינע f (mandoline)
• kurdiska: mandolîn ^(ku)
• nederländska: mandoline ^(nl)
• polska: mandolina ^(pl) f
• portugisiska: bandolim ^(pt)
• ryska: мандолина ^(ru) f
• spanska: mandolina ^(es) f
• turkiska: mandolin ^(tr)
• tyska: Mandoline ^(de) f

Bokmål

Substantiv

mandolin

1. mandolin

Danska

Substantiv

mandolin

1. mandolin

Engelska

Substantiv

Böjningar av mandolin	Singular	Plural
Nominativ	mandolin	mandolins
Genitiv	mandolin's	mandolins'

mandolin

1. mandolin

Turkiska

Substantiv

mandolin

1. mandolin