mammut

Svenska

Substantiv

Böjningar av mammut	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mammut	mammuten	mammutar	mammutarna
Genitiv	mammuts	mammutens	mammutars	mammutarnas

mammut

1. elefantdjur i det utdöda släktet Mammuthus med långa böjda betar och tjock päls

   Etymologi: I svenska språket dokumenterat först som mammont (1740), mammoth-djur (1808), mammuth (1826), i yngre svenskan från tyska Mammut, av ryska мамант (mamant), (modern ryska мамонт (mamont), i sin tur av, jakutiskt eller tungusiskt ursprung eller uraliska språk.

   Besläktade ord: ullhårig mammut, papput (skämtsamt)

Översättningar

utdött djur

• alemanniska: Mammut
• basjkiriska: мамонт
• belarusiska: мамант
• bulgariska: мамут m
• engelska: mammoth ^(en)
• finska: mammutti ^(fi)
• franska: mammouth ^(fr) m
• galiciska: mamut ^(gl) m
• makedonska: мамут m
• ryska: мамонт ^(ru) m (mámont)
• slovakiska: mamut ^(sk) m
• slovenska: mamut ^(sl) m
• spanska: mamut ^(es) m
• turkiska: mamut ^(tr)
• tyska: Mammut ^(de) n
• ukrainska: мамут ^(uk) m (mámut), мамонт (mámont)