lus

Svenska

Substantiv

Böjningar av lus	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lus	lusen	löss	lössen
Genitiv	lus	lusens	löss	lössens

Böjningar av lus 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lus	lusen	lusar	lusarna
Genitiv	lus	lusens	lusars	lusarnas

lus (insekt)

lus

1. en insekt från ordningen Phthiraptera, som suger blod av däggdjur

   Sammansättningar: bladlus, boklus, flatlus, huvudlus, klädlus, luskam, luspank, luspudel, vägglus

   Fraser: läsa lusen av någon - (läxa upp någon)

   Besläktade ord: lusa, nedlusad, nerlusad

2. (data) programlus, bugg, fel i ett datorprogram

Översättningar

en insekt

• afrikaans: luis
• armeniska: ոջիլ ^(hy)
• engelska: louse ^(en)
• estniska: täi ^(et)
• finska: täi ^(fi)
• franska: pou ^(fr) m
• frisiska: lús
• hebreiska: כִּנָּה ^(he) f (kiná)
• hindi: जूँ ^(hi) f (jū̃)
• ido: lauso ^(io)
• isländska: lús ^(is) f
• italienska: pidocchio ^(it) m
• japanska: シラミ ^(ja)
• jiddisch: לויז f (loyz)
• klassisk nahuatl: atemitl
• nederländska: luis ^(nl) mf
• occitanska: pesolh ^(oc)
• polska: wesz ^(pl)
• portugisiska: piolho ^(pt) m
• spanska: piojo ^(es) m
• svensk romani: juver
• tyska: Laus ^(de) f
• ungerska: tetű ^(hu)
• älvdalska: laus

fel i ett datorprogram — se bugg

Danska

Substantiv

Böjningar av lus	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lus	lusen	lus	lusene
Genitiv	lus'	lusens	lus'	lusenes

lus u

• uttal: ˈluˀs

1. lus

   Etymologi: Av fornnordiska lús.

   Besläktade ord: luset, lyske, afluse

   Sammansättningar: luseangreb, luseplage, luseæg, skjoldlus

   Fraser: kende sine lus på gangen, som en lus mellem to negle, sætte lus i skindpelsen