Svenska redigera

Substantiv redigera

lövja

  1. (ålderdomligt) (magiskt) läkemedel
    1950: Kalevala, översättning av Björn Collinder:
    Sampo saknade ej sånger, Louhi led ej brist på lövjor: Sampo åldrades i sånger, Louhi fann sin död i lövjor.
    Etymologi: Bildat ur verbet lövja. Jämför lev, svenska dialektala lyv och isländska lyf.
    Besläktade ord: lev, löv

Verb redigera

Böjningar av lövja  Aktiv Passiv
Infinitiv lövja lövjas
Presens lövjar lövjas
Preteritum lövjade lövjades
Supinum lövjat lövjats
Imperativ lövja
Particip
Presens lövjande, lövjandes
Perfekt   (lövjad)?

lövja

  1. (ålderdomligt) utöva trolldom, i synnerhet för att bota eller läka
    Etymologi: Av fornsvenska lifia,[1] motsvarande fornnordiska lyfja (”läka medelst trolldom”). Besläktat med norska dialektala lyvja (”lindra smärtor, läka”). Bildat ur ett icke anträffat *lyf som i hälsingemålets levjer f pl (”läkemedel”). Jämför isländska lyf (”läkemedel”). Besläktat med bland annat fornsaxiska lubbi (”saft”, ”gift”), fornhögtyska luppi (bl.a. ”trolldom”) och gotiska lubja-leis (”giftkunnig”) där -leis är besläktat med bl.a. list och lära. Av urgermanska *lubja- (”växt”, ”ört”, ”läkande örter”). Jämför t.ex. iriska luibh (”ört”) (av *lubhi-) . Besläktat med löv.
    Besläktade ord: lövjerska

Källor redigera

  1. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "lifia"