kurd

Svenska

Substantiv

Böjningar av kurd	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kurd	kurden	kurder	kurderna
Genitiv	kurds	kurdens	kurders	kurdernas

kurd

1. person, särskilt man, av en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet (ett område som kallas Kurdistan)

   Etymologi: Ordet finns belagt i svenska språket sedan åtminstone 1880.

   Besläktade ord: kurdisk, kurdiska, Kurdistan

Översättningar

person, särskilt man, av en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet (ett område som kallas Kurdistan)

• finska: kurdi ^(fi)
• turkiska: Kürt ^(tr)
• tyska: Kurde ^(de)