Svenska

redigera

Substantiv

redigera

kukuvall m

  1. hanrej
    Etymologi: Av fornsvenska kukuwal, av fornfranska cucuault, bildat av fornfranska cucu + den från germanska språk stammande ändelsen -wald.[1]
    Användning: Ordet finns belagt i svenskan från sent 1400-tal, och föll ur bruk någon gång under slutet a 1700-talet. Dess genus var maskulinum.[2]

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "kukuvall"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "kukuvall"