Se även krak.

Fornnordiska redigera

Substantiv redigera

krák

  1. kråka
    Varianter: kráka
  2. kråkfågel
    1700-tal (1000-tal): Torstein Sidu-Hallssons saga, kapitel 2:
    Þar fellu þrir merkismenn jarls, ok þá bað jarl Þorstein bera merkit. Þorstein svarar, “Ber sjálfr krák þinn, jarl!”
    Där föll tre av jarlens banerförare, och då bad jarlen Torsten bära (korp)baneret. Torsten svarar, “Bär själv kråkan din, jarl!”
 
Etymologi: Av ljudhärmande ursprung efter fågelns läte. Se krax.
Se även: hrafn