korall

Svenska

Substantiv

Böjningar av korall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korall	korallen	koraller	korallerna
Genitiv	koralls	korallens	korallers	korallernas

korall

1. solitär eller kolonibildande polyp som själva bildar ägg och spermier, och kan fortplanta sig genom såväl sexuell förökning som asexuell förökning (så kallad knoppning)

   Synonymer: koralldjur

2. skelett hos koralldjur

Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Som fornsvenska korel, via italienska corallo av grekiska κορᾰ́λλῐον (korállion).

Sammansättningar: koralldjur, korallhalsband, korallkornell, korallorm, korallrev, korallröd, korallö

Översättningar

koralldjur

• engelska: coral ^(en)
• spanska: coral ^(es) m
• tyska: Koralle ^(de) f

skelett hos koralldjur

• tyska: Koralle ^(de) f