konstapel

Svenska

Substantiv

Böjningar av konstapel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konstapel	konstapeln	konstaplar	konstaplarna
Genitiv	konstapels	konstapelns	konstaplars	konstaplarnas

konstapel

1. lägre polisman, dito sjöunderofficer

   Sammansättningar: poliskonstapel

Översättningar

Översättningar

• engelska: constable ^(en)
• tyska: Konstabler m, Schutzmann ^(de) m