konnässans

Svenska

Substantiv

Böjningar av konnässans	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konnässans	konnässansen	konnässanser	konnässanserna
Genitiv	konnässans	konnässansens	konnässansers	konnässansernas

konnässans

1. bekantskap eller kännedom om (något)

   Etymologi: Känt sedan 1780, försvenskning av franska connaisseur med samma betydelse, från franska connaître, 'känna till'. Ytterst av latinets cognosco, 'lära känna'.

   Besläktade ord: konnässör

Översättningar

Översättningar

• franska: connaissance ^(fr) f
• tyska: Bekanntschaft ^(de) f