konkavitet

Svenska

Substantiv

Böjningar av konkavitet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konkavitet	konkaviteten	konkaviteter	konkaviteterna
Genitiv	konkavitets	konkavitetens	konkaviteters	konkaviteternas

konkavitet u

1. något som buktar inåt; det att vara konkav

   Synonymer: inbuktning, urholkning

   Antonymer: konvexitet

   Besläktade ord: konkav

Översättningar

något som buktar inåt

• tyska: Konkavität ^(de) f