konjugat

Svenska

Substantiv

Böjningar av konjugat	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konjugat	konjugatet	konjugat	konjugaten
Genitiv	konjugats	konjugatets	konjugats	konjugatens

konjugat

1. (matematik) om ett komplext eller hyperkomplext tal eller matris: det tal som fås om man byter tecken på det eller de imaginära komponenterna i varje eventuellt element

   Konjugatet till talet 1+2i-3j+4k är 1-2i+3j-4k

   Användning: Konjugatet till ett (hyper)komplext tal z betecknas vanligen med ${\bar {z}}$ eller $z^{*}$ och utläses "z-konjugat" eller "konjugatet av z"

   Sammansättningar: komplexkonjugat, konjugatregeln

Översättningar

Översättningar

Se även

• konjugera