kondottiär

Svenska

Substantiv

Böjningar av kondottiär	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kondottiär	kondottiären	kondottiärer	kondottiärerna
Genitiv	kondottiärs	kondottiärens	kondottiärers	kondottiärernas

kondottiär

1. anförare för legotrupp i det medeltida Italien; lycksökare

   Etymologi: Av italienska condottiere.

Översättningar

anförare för legotrupp i det medeltida Italien

• engelska: condottiere ^(en)
• tyska: Condottiere ^(de) m