kolonnett

Svenska

Substantiv

Böjningar av kolonnett	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kolonnett	kolonnetten	kolonnetter	kolonnetterna
Genitiv	kolonnetts	kolonnettens	kolonnetters	kolonnetternas

kolonnett

1. (arkitektur) liten kolonn

   1866: Svensk literatur-tidskrift:

   De ifrågavarande fönstren äro i förhållande till sin bredd alltför låga för att, såsom fönstren i nedersta och mellersta våningarna, erhålla en rundbåge: de fingo derföre två, i sammanbindningen uppburna af en kolonnett.