kofta

Svenska

Substantiv

Böjningar av kofta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kofta	koftan	koftor	koftorna
Genitiv	koftas	koftans	koftors	koftornas

kofta

1. (kläder) framtill öppet med ärmar försett överplagg, avsett för överkroppen

   Sammansättningar: kamkofta, kamelhårskofta, långkofta, offerkofta, yllekofta

   Etymologi: Sidoform av kaftan: via ryska кафтан (”kaftan”) med mera, eller direkt av turkiska qaftāu, ur persiska خفتان (”khaftān”). Sedan 1672.

Översättningar

framtill öppet med ärmar försett överplagg, avsett för överkroppen

• bokmål: kofte mf
• engelska: cardigan ^(en)
• finska: villatakki
• japanska: カーディガン (kaadigan)
• nederländska: vest ^(nl) n
• tyska: Strickjacke ^(de) f, Strickweste ^(de) f