koagulation

Svenska

Substantiv

Böjningar av koagulation	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koagulation	koagulationen
Genitiv	koagulations	koagulationens

koagulation

1. (fysiologi, blodets koagulation) de processer som gör att blodet bildar en icke-flytande massa (ett koagel) vid skada på blodkärl och blödning (genom att fibrintrådar bildas)

   Se även: hemostas

   Användning: Termen används i synnerhet om den sekundära hemostasen, i vilken koagulationskaskaden leder till bildning av trådar av fibrin. Ibland räknas emellertid även den primära hemostasen (bildandet av en trombocytplugg) till koagulationen.

Översättningar

de processer som gör att blodet bildar en icke-flytande massa (ett koagel) vid skada på blodkärl och blödning (genom att fibrintrådar bildas)

• engelska: coagulation ^(en), clotting ^(en)
• franska: coagulation ^(fr) f