knallen

Svenska

Substantiv

knallen

1. böjningsform av knall
2. böjningsform av knalle

Nederländska

Verb

knallen

1. knalla

Tyska

Verb

Konjugation för knallen  Hjälpverb: haben
Infinitiv		knallen
Presensparticip		knallend
Perfektparticip		geknallt
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich knalle	du knallst	er, sie, es knallt
	Plural	wir knallen	ihr knallt	sie knallen
Preteritum	Singular	ich knallte	du knalltest	er, sie, es knallte
	Plural	wir knallten	ihr knalltet	sie knallten
Imperativ
Singular		-	knalle !	-
Plural		-	knallt !	knallen Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich knalle	du knallest	er, sie, es knalle
	Plural	wir knallen	ihr knallet	sie knallen
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich knallte	du knalltest	er, sie, es knallte
	Plural	wir knallten	ihr knalltet	sie knallten

knallen

1. knalla, smälla

   Besläktade ord: Knall