kis

Se även kış.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kis 1.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kis	kiset
Genitiv	kis	kisets

Böjningar av kis 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kis	kisen	kisar	kisarna
Genitiv	kis	kisens	kisars	kisarnas

kis n (1.) och u (2.)

1. det att kisa, kisande
2. (stockholmsslang) pojke

   1998: Tjejbaciller, Lasse Åberg:

   Att mesa runt på tjejers vis, det är döden för varje kis.

Översättningar

det att kisa, kisande

pojke

• bokmål: kis ^(no) m