kinschal

Svenska

Substantiv

Böjningar av kinschal	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kinschal	kinschalen	kinschaler	kinschalerna
Genitiv	kinschals	kinschalens	kinschalers	kinschalernas

kinschal u

1. tveeggad skarp dolk från Kaukasus (använd i Ryssland)

   1829 (29 okt): Ex-Drottningen af Georgien., s. 4 (Götheborgs Dagblad):

   Hon hade emedlertid dragit sin hufwudkudde ned på sitt knä och gömde under den sin Gemåls kinjal (dolk).

   1905 (25 sep): Ryssland. Oroligheterna i Baku. (Aftonbladet):

   Tidigt på morgonen syntes hela steppen uppfylld af beväpnade tatarer, dels till häst, dels till fots, försedda med bössor, revolvrar, kinschaler.

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:

   Baki Khanov bar en bössa i rem över sin tatarkappa och en »kinschal» i bältet.

   1962: Mina ryska år, Dagmar Ruin Ramsay:

   [...] hans dräkt var av sarternas dyrbaraste silvertyg, och vid bältet bar han en kinjal besatt med rubiner och smaragder.

   Varianter: kinjal

   Etymologi: Av ryska кинжа́л (kinzjál), till ryskan lånat från turkspråk.

Översättningar

tveeggad skarp dolk från Kaukasus

• engelska: kindjal ^(en)
• polska: kindżał ^(pl) m