Svenska

redigera
Böjningar av kikna  Aktiv
Infinitiv kikna
Presens kiknar
Preteritum kiknade
Supinum kiknat
Imperativ kikna
Particip
Presens kiknande, kiknandes
Perfekt

kikna

  1. tappa andan; vara nära att kvävas (vanligen till följd av skratt eller ansträngning)
    Synonymer: storkna
    1924: Kvartetten som sprängdes, Birger Sjöberg:
    Eugen kunde icke höra deras skratt, men han såg, att de höllo på att kikna.

Översättningar

redigera