kharijit

Svenska

Substantiv

Böjningar av kharijit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kharijit	kharijiten	kharijiter	kharijiterna
Genitiv	kharijits	kharijitens	kharijiters	kharijiternas

kharijit

1. (islam) medlem av en islamisk sekt som förekom under sent 600-tal och tidigt 700-tal i Mesopotamien

   2016: Islams filosofihistoria (Norstedts), Klas Grinell:

   Kharijiternas utmanande fråga om vem som inte kan räknas som muslim [...] och deras beredvillighet att döda dem som de menat avfallit från tron, däribland kalifen Ali som mördades av en kharijitisk anhängare.

   Etymologi: Av arabiska الخوارج (khawārij, ”de som går ut, dissidenter”) (singularis khārijī).

   Besläktade ord: kharijitisk

   Se även: ibadiya

Översättningar

medlem av en islamisk sekt

• engelska: Kharijite ^(en)
• tyska: Charidschit ^(de) m, Charidschitin f