kelp

Se även KELP.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kelp	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kelp	kelpen
Genitiv	kelps	kelpens

kelp u

1. typ av brunalg som växer i undervattensskogar i klara grunda vatten

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1751. Av engelska kelp.

   Sammansättningar: kelpskog

Översättningar

typ av brunalg som växer i undervattensskogar i klara grunda vatten

• bokmål: tare m
• engelska: kelp ^(en)
• finska: kelppi
• franska: laminaire ^(fr) f, kelp ^(fr) m
• färöiska: tari m
• isländska: þari m
• nederländska: zeewier ^(nl) n
• polska: listownicowiec m
• tjeckiska: kelpa f
• tyska: Tang ^(de) m, Kelp ^(de) n