Wiktionary

karakulla

Svenska redigera

Substantiv redigera

karakulla f

  1. † (ålderdomligt, dialektalt, Sydsverige) kvinna som diskar upp kärlen (vid större bjudning, gästabud, bröllop, begravning och liknande)
    Synonymer: karaslaskerska, karavaska
    Användning: Brukades dialektalt i Halland och Skåne.[1]
    Besläktade ord: karalase, karavann

Källor redigera

  1. ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt Dialekt-Lexikon (1867)
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=karakulla&oldid=3978020”