Svenska

redigera

Substantiv

redigera

karakulla f

  1. (ålderdomligt, dialektalt, Sydsverige) kvinna som diskar upp kärlen (vid större bjudning, gästabud, bröllop, begravning och liknande)
    Synonymer: karaslaskerska, karavaska
    Användning: Brukades dialektalt i Halland och Skåne.[1]
    Besläktade ord: karalase, karavann

Källor

redigera