karaff

Svenska

Substantiv

Böjningar av karaff	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karaff	karaffen	karaffer	karafferna
Genitiv	karaffs	karaffens	karaffers	karaffernas

karaff

1. karaff för upphällning av drycker, ofta vin

   Varianter: karaffin

   Etymologi: Av franska carafe av italienska caraffa. Troligen via spanska garrafa från arabiska غرفة (ghúrfa, ”dryckeskärl”), av غرف (ghárafa, “att sleva”).

Översättningar

karaff för upphällning av drycker, ofta vin

• finska: karahvi ^(fi)
• tyska: Karaffe ^(de) f