kaplan

Se även kapłan och Kaplan.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kaplan	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kaplan	kaplanen	kaplaner	kaplanerna
Genitiv	kaplans	kaplanens	kaplaners	kaplanernas

kaplan

1. präst (av visst slag)
2. (finlandssvenska) komminister

Etymologi: Sammandragning av kapellan, av kapellpräst.

Översättningar

präst (av visst slag)

• bokmål: kapellan m
• engelska: chaplain ^(en)
• finska: kappalainen ^(fi)
• franska: chapelain ^(fr) m
• italienska: cappellano ^(it) m
• nederländska: kapelaan ^(nl)
• polska: kapelan ^(pl) m
• portugisiska: capelão ^(pt) m
• spanska: capellán ^(es) m
• tjeckiska: kaplan ^(cs) m
• tyska: Kaplan ^(de) m