kantarell

Svenska

Substantiv

Böjningar av kantarell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kantarell	kantarellen	kantareller	kantarellerna
Genitiv	kantarells	kantarellens	kantarellers	kantarellernas

kantareller

kantarell u

1. gul, trattformad, ätbar svamp av arten Cantharéllus cibárius, i släktet Cantharellus, i familjen kantareller (Cantharellaceae); en av de vanligaste matsvamparna i Sverige

   Den som vet många ställen i skogen där man på sensommaren och hösten kan finna kantareller är en rik och lycklig människa.

   Kohyponymer: höstkantarell, trattkantarell

   Sammansättningar: kantarellstuvning, kantarellställe

   Fraser: herr och fru Kantarell

   Etymologi: Av nylatinska cantharella, cantharellus, dimunitiv av latinska cantharus (”dryckeskärl, bägare”), av grekiska κάνϑαϱος (kántharos, ”dryckeskärl”).

Översättningar

gul, trattformad svamp

• belarusiska: лісічка f
• bokmål: kantarell ^(no) m
• danska: kantarel
• engelska: chanterelle ^(en)
• finska: keltavahvero ^(fi), kantarelli ^(fi)
• franska: chanterelle ^(fr) f, girolle ^(fr) f
• isländska: kantarella f
• italienska: gallinaccio m
• katalanska: rossinyol ^(ca) m
• nynorska: kantarell m
• polska: kurka ^(pl) f, pieprznik ^(pl) m, lisica ^(pl) f
• ryska: лисичка ^(ru) f
• spanska: cantarela ^(es) f
• tjeckiska: liška ^(cs) f
• turkiska: yumurta mantarı, horoz mantarı ^(tr)
• tyska: Pfifferling ^(de) m
• ukrainska: лисичка