kalligrafi

Svenska

Substantiv

Böjningar av kalligrafi	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kalligrafi	kalligrafin, åld. kalligrafien
Genitiv	kalligrafis	kalligrafins, åld. kalligrafiens

kalligrafi

1. konsten att skriva vackert, eller, skrivandet som konst; skönskrift
2. (om äldre förhållanden) välskrivning, välskrivningskonst (som läroämne)

Etymologi: Belagt i språket sedan 1778. Av grekiska κᾰλλῐγρᾰφίᾱ (kalligrafía, ”vackert skrivande”).

Besläktade ord: kalligraf, kalligrafera, kalligrafering, kalligrafisk

Översättningar

skönskrift

• finska: kalligrafia ^(fi)
• franska: calligraphie ^(fr) f
• frisiska: kalligrafy
• katalanska: cal·ligrafia ^(ca) f
• nederländska: kalligrafie ^(nl)
• ryska: каллиграфия ^(ru) f
• spanska: caligrafía ^(es) f
• tyska: Kalligrafie ^(de) f, Kalligraphie ^(de) f