kaldé

Se även kalde.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kaldé	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kaldé	kaldén	kaldéer	kaldéerna
Genitiv	kaldés	kaldéns	kaldéers	kaldéernas

kaldé

1. (i plural) ett semitiskt folk som invandrat och (på 600-talet f Kr) intagit Babylonien (Bibelns Kaldéen)
2. astrolog, teckentydare
3. medlem eller anhängare av den kaldeisk-katolska kyrkan

Etymologi: Av latinska chaldaeus, av grekiska χαλδαῖος (chaldaios).

Besläktade ord: kaldeisk, kaldeiska

Översättningar

medlem av det historiska folkslaget

• engelska: Chaldean ^(en)
• franska: Chaldéen ^(fr) m
• tyska: Chaldäer m