kalabalik

Se även kalabalık.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kalabalik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kalabalik	kalabaliken	kalabaliker	kalabalikerna
Genitiv	kalabaliks	kalabalikens	kalabalikers	kalabalikernas

kalabalik

1. förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos

Etymologi: Ursprungligen av osmanska قالابالق (kalabalık, ”folksamling”) (turkiska kalabalık). Kom in i svenskan i och med Kalabaliken i Bender i början av 1700-talet.

Översättningar

förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos

• finska: kalabaliikki ^(fi)
• tyska: Krawall ^(de) m, Tumult ^(de) m