kakel

Svenska

Substantiv

Böjningar av kakel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kakel	kaklet	kakel	kaklen
Genitiv	kakels	kaklets	kakels	kaklens

kakelplattor

kakel

1. (inredning, material) en keramisk platta som vanligen används som beklädnad av väggar i badrum eller i kök, eller runt vissa eldstäder, så kallade kakelugnar

   Synonymer: kakelplatta

   Fraser: (konkreta) sätta/sätta upp kakel

   Fraser: (idiom) ända in i kaklet

   Sammansättningar: badrumskakel, kakelkryss, kakelplatta, kakelugn, kakelskärare

   Besläktade ord: kakla

   Se även: klinker

Översättningar

keramisk platta

• bokmål: kakkel m
• engelska: tile ^(en)
• finska: kaakeli ^(fi)
• franska: carrelage ^(fr) m
• isländska: flís ^(is) n
• italienska: piastrella ^(it) f
• nynorska: kakkel m
• polska: kafel ^(pl) m, kafelek ^(pl) m liten, fliza ^(pl) f
• rumänska: faianță ^(ro) f
• spanska: azulejo ^(es)
• tyska: Kachel ^(de) f, Fliese ^(de) f