körtel

Svenska

Substantiv

Böjningar av körtel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	körtel	körteln	körtlar	körtlarna
Genitiv	körtels	körtelns	körtlars	körtlarnas

körtel

1. (anatomi) organ som producerar och frisätter hormon eller sekret, som antingen insöndras till blodet (hormon från endokrin körtel) eller utsöndras på kroppens utsida (sekret från exokrin körtel, t.ex. på huden, vid en kroppsöppning eller i mag–tarmkanalen)

   Sammansättningar: blåshalskörtel, bukspottkörtel, könskörtel, körtelfeber, mjölkkörtel, sköldkörtel, spottkörtel, svettkörtel, talgkörtel, tallkottkörtel, tårkörtel

Översättningar

organ

• bokmål: kjertel ^(no) m
• danska: kirtel ^(da) u
• engelska: gland ^(en)
• finska: rauhanen ^(fi)
• franska: glande ^(fr) f
• kroatiska: žlijezda f
• litauiska: liauka f
• nynorska: kjertel m
• polska: gruczoł ^(pl) m
• portugisiska: glândula ^(pt) f
• ryska: железа ^(ru) f (železá)
• spanska: glándula ^(es) f
• turkiska: bez ^(tr)
• tyska: Drüse ^(de) f