körpojke

Svenska

Substantiv

Böjningar av körpojke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	körpojke	körpojken	körpojkar	körpojkarna
Genitiv	körpojkes	körpojkens	körpojkars	körpojkarnas

körpojke

1. pojke eller yngre man som är medlem av en kör

   Synonymer: körgosse

   Antonymer: körflicka