kännetecken

Svenska

Substantiv

Böjningar av kännetecken	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kännetecken	kännetecknet	kännetecken	kännetecknen
Genitiv	känneteckens	kännetecknets	känneteckens	kännetecknens

kännetecken n

1. utmärkande egenskap; något som kännetecknar, identifierar

   Synonymer: kännemärke

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1589.

   Se även tesaurus: Beteckning, Bevis, Prövning, Orsakssammanhang, Särskildhet, Klass, Åtskillnad

Översättningar

Översättningar

• bokmål: kjennetegn ^(no) n, kjennemerke n
• danska: kendetegn n, kendemærke n
• engelska: hallmark ^(en)
• finska: tuntomerkki ^(fi)
• isländska: aðalsmerki n
• nederländska: kenmerk ^(nl) n, kenteken ^(nl) n, merkteken ^(nl) n
• nynorska: kjenneteikn n, kjennemerke n
• tyska: Kennzeichen ^(de) n, Merkmal ^(de) n