kämpe

Svenska

Substantiv

Böjningar av kämpe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kämpe	kämpen	kämpar	kämparna
Genitiv	kämpes	kämpens	kämpars	kämparnas

kämpe

1. (något vardagligt) person som kämpar /tappert/; person som /trots stor vedermöda/ arbetar mycket hårt med att nå ett mål

   Du är mig allt en riktig liten kämpe!

2. (historia) krigare, stridande, främst manlig sådan

   Sammansättningar: barrikadkämpe, envigskämpe (envigeskämpe), frihetskämpe, förkämpe, hovkämpe, krigskämpe, medkämpe, motkämpe, sjökämpe, slagskämpe, stridskämpe, tornerkämpe, tvekämpe, vagnkämpe

   Antonymer: kämparinna, kämperska (feminina avledningar)

Varianter: kämpare

Etymologi: Av fornsvenska kæmpe, av medellågtyska kempe.

Sammansättningar: kämparanda (kämpaanda), kämpaglöd, kämpalik, kämpasaga, kämpavis, kämpavisa

Se även tesaurus: Mod, Stridsman, Orubblighet

Översättningar

person som kämpar /tappert/

• bokmål: forkjemper m
• isländska: bardagamaður m
• kroatiska: borac m, borkinja ^(hr) f
• tyska: Kämpfer ^(de) m