julgille

Svenska

Substantiv

Böjningar av julgille	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	julgille	julgillet	julgillen	julgillena
Genitiv	julgilles	julgillets	julgillens	julgillenas

julgille n

1. (om äldre tider) gille som hölls vid jul; julfest, gästabud för att fira jul

   1852: Nordbon under hednatiden, Axel Emanuel Holmberg:

   Vid julgillena och arfölen åtföljdes några skålar af löften, hvilkas svikande stämplade mannen med det djupaste förakt.