Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av jotun  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ jotun jotnen jotnar jotnarna
Genitiv jotuns jotnens jotnars jotnarnas

jotun u

  1. (nordisk mytologi) jätte; i äldre historisk framställning även, delvis i anslutning till gammal folktro: individ av ett folk som antagits ha bebott Norden före de nuvarande invånarnas invandring
    Vid denna (göternas) invandring synas de ha träffat för sig invånare af helt annan stam och religion än de sjelfva. Dessa bestodo hufvudsakligen af ett storväxt folk, kalladt Jotnar (Jättar).
    Varianter: jötun
    Etymologi: Av isländska jötunn (plutal: jötnar), "jätte", av fornnordiska jǫtunn. Jämför jote.
    Besläktade ord: jotnisk
    Sammansättningar: jotnadotter, jotnagud, jotnakvinna, jotnastam, jotunvärld, jotunaklubba, jotunasvärd

Översättningar

redigera