inventering

Svenska

Substantiv

Böjningar av inventering	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	inventering	inventeringen	inventeringar	inventeringarna
Genitiv	inventerings	inventeringens	inventeringars	inventeringarnas

inventering

1. (metodik, naturvetenskap) (systematisk) genomgång och kartläggning av vad som finns (av något) (ofta i formella och vetenskapliga sammanhang)

   Besläktade ord: inventarium, inventera, inventerare, inventiös

   Sammansättningar: betestrycksinventering, byggnadsinventering, flyginventeing, fågelinventering, fältinventering, inventeringslista, inventeringsförrättare, inventeringsmall, inventeringsmetod, inventeringsmetodik, inventeringspersonal, kassainventering, kemikalieinventering, kompetensinventering, lagerinventering, musselinventering, naturvärdesinventering, nyckelbiotopsinventering, nyckelinventering, probleminventering, riksinventering, riskinventering, rovdjursinventering, självinventering, snabbinventering, spillningsinventering, säkerhetsinventering, totalinventering, varginventering, älgbetesinventering

Översättningar

(noggrann/vetenskaplig) undersökning (ofta kvantitativ)

• franska: inventaire ^(fr) m
• isländska: birgðatalning f
• tyska: Inventur ^(de) f, Bestandsaufnahme ^(de) f