indolens

Svenska

Substantiv

Böjningar av indolens	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	indolens	indolensen
Genitiv	indolens	indolensens

indolens

1. lojhet, slöhet, oföretagsamhet, letargi

   1912: Ett varningsord, Sven Hedin:

   Aldrig har väl vår indolens, vår sömnaktighet framträdt inför hela världen i en skarpare dager än då, i junisolens glans.

   Etymologi: Av latinska indolentia, av dolens, presensparticip av dolere, ’känna smärta, svida, värka’.

   Besläktade ord: indolent

Översättningar

Översättningar

• engelska: indolence ^(en)
• finska: aikaansaamattomuus ^(fi), velttous ^(fi)
• franska: indolence ^(fr) f
• spanska: indolencia ^(es) f
• tyska: Indolenz ^(de) f