hut

Se även hutt och Hut.

Svenska

Substantiv

hut n

1. (oböjligt; i vissa uttryck) det att skämmas, att uppföra sig ordentligt eller att visa hövlighet och respekt

   Barn ska lära sig att veta hut!

   Det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut.

   Kanske är det dock för mycket begärt att kräva hut, hyfs och vanlig politisk anständighet av två riksdagsmän.

   Fraser: hut och hyfs, ha ingen hut, lära hut, veta hut

   Besläktade ord: huta, hutlös

   Etymologi: Substantivet hut är besläktat med verbet huta (också med varianten åthuta), som betyder att säga till, tillrättavisa, korrigera. Möjligen urbesläktat med hot, hota

Engelska

Substantiv

Böjningar av hut	Singular	Plural
Nominativ	hut	huts
Genitiv	hut's	huts'

hut

• uttal: hʌt

1. hydda, koja

Verb

Böjningar av hut	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	hut	huts	hut
Preteritum	◀	hutted	▶
Perfektparticip	◀	hutted	▶
Presensparticip	◀	hutting, vard. huttin'	▶

hut

1. förlägga (någon eller något) i en enkel och tillfällig byggnad, exempelvis i en barack