hearding

Fornengelska

Substantiv

hearding

1. hårding m

   800-tal: Fornengelska rundikten:

   ᛝ Ing ƿæs ærest mid Eástdenum
   geseƿen secgum, oð he síððan e[á]st
   ofer ƿæg geƿát. ƿæn æfter ran.
   þus Heardingas þone hæle nemdon.

   ᛝ Ing var förste/främst bland Östdanerna (Götarna)
   sedd av men, till han sedan öst
   över våg avreste; vagn efter sprang?
   Således hårdingar denne hjälte benämnde.