Se även härpå.

Wikipedia har en artikel om:
harpa

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av harpa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ harpa harpan harpor harporna
Genitiv harpas harpans harpors harpornas
 
Kvinna som spelar harpa

harpa

  1. ett slags stränginstrument
    1932 (övers.): Frederick Marryat: Nybyggarna i Canada Jag spelade harpa, och du ackompanjerade mig på pianot efter vanligheten.
    Sammansättningar: harpospel, harpsträng, nyckelharpa, pedalharpa
  2. (nedsättande) äldre, elak, ful och oftast mager kvinna, i synnerhet en som är benägen att tjata och gräla
    1935: Tiden - Men hon var måhända en "proletär-käring", "en gammal harpa", uttryck som tidningen också opåtalt låter passera.
  3. glest såll
    2006: Kunskap direkt - Sorterat material (webbplats) - Normalt har harporna fasta galler men motorharpor med vibrerande galler finns också.
    Sammansättningar: enkelharpa, dubbelharpa
 
Etymologi: Känt från fornsvenska. Samgermanskt ord (dock ej i gotiskan), *harp(p)ōn, rotbesläktat med nyisländska harpa, knipa, herpast, draga sig krampaktigt tillsamman, osv. ; alltså syftande på handgreppet vid spelningen eller också på instrumentets krökta form.[1]
Se även tesaurus: Tonverktyg, Omängdhet

Översättningar redigera

Verb redigera

Böjningar av harpa  Aktiv Passiv
Infinitiv harpa harpas
Presens harpar harpas
Preteritum harpade harpades
Supinum harpat harpats
Imperativ harpa
Particip
Presens harpande, harpandes
Perfekt harpad

harpa

  1. sålla
    1917: Nordisk familjebok - Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm - I kolhandeln används ett antal beteckningar, som hänföra sig till styckestorlek och stybbhalt, t. ex. harpade kol, stybbkol, förderkol...
    2006: Rehnmans webbplats - Att harpa material och återanvända ligger i tiden.

Isländska redigera

Substantiv redigera

harpa

  1. harpa

Portugisiska redigera

Substantiv redigera

harpa

  1. harpa

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "harpa"